En varm lördag i augusti var jag inbjuden till gårdsfest hos en av Malmös HSB-föreningar. I glada människors krets åt jag grillat. Och drack därtill ett och annat glas rödvin.

Nästa lördag är jag åter i Malmö. Nu för invigning av det riksbekanta Tornet. Skapelsen, som likt ett snedvridet finger pekar mot skyn.

Tro nu inte att jag var en av de 2.500 särskilt inbjudna gästerna - en av de utvalda. Nej, jag var en av folket som, på behörigt avstånd, fick vara med om invigningen. Jag känner mig lite fånig, när jag står där och starrbligar upp mot ett torn, jag förmodligen aldrig kommer att besöka. Så jag kollar i stället in de särskilt inbjudna, som nu börjar anlända. En del ser, redan innan supén avätits, en aning sprickfärdiga ut. Förmodligen av stolthet och glädje över att tillhöra eliten.

Tornets skapare, Santiago Calatrava, han som räknade 2.500 ton fel på åtgången av armeringsjärn, finns på plats. Ett tack till konsultfirman Sweco Vbb, som upptäckte misstaget och kom fram till, att huset förmodligen inte skulle hålla. Utan deras insats hade Tornet förmodligen rasat som ett korthus, när höstens stormar snart drar igång. HSB:s förre vd, Johnny Örbäck, som hoppade av med en gyllene fallskärm, när det krisade som värst, finns också på plats.

Ja, visst har det stormat kring Tornet redan under byggnadstiden. Inte minst då budgeten sprack med miljarden. (Slutnotan slutar på 1,6 miljard.)  Men sånt pratar man inte om idag. Nu blickar man framåt.

Jag grunnar så smått varför huset heter Turning Torso. Låter osvenskt. Ilmar Reepalus pinne, heter det ju ändå i folkmun. Och varför inte en staty av Ilmar, Malmös starke man, på taket av 54:e våningen? Med handen skuggande ögat, kisande ut över sin stad i den uppstigande morgonsolens första strålar.

Eder Oscar